I måndags ringde jag till polisen som har hand om ärendet där Zelma blev attackerad av en "kamphund". Jag ringer ungefär varannan vecka för att mana på dom. Senast jag hörde av mig (2013.05.03) så hade dom precis skickat ut ett brev till ägaren av hunden och väntade på svar. Något svar har inte kommit in och dom har skickat fler brev. Hade hundägaren bott närmare hade polisen som har hand om ärendet åkt dit för att kontrollera hunden, men nu har dom flyttat ca 10 mil härifrån och då vill inte polisen lägga tid på resan. H*n hade kontaktat polisen på stället men dom tyckte att det var djurenheten i Stockholm som skulle åka dit, men då tyckte polisen här att det skulle bli för jobbigt att blanda in dom så då avstår hon heldre det. Jag frågade vad som hände om hundägaren inte svarar på brevet/kontaktar polisen och svaret blev ingenting. Fallet läggs ner.

Då ställde jag den jobbiga följdfrågan: Med tanke på att ägaren till hunden lagt upp en bild på sin hund i munkorg och texten "Väldens snällaste men eftersom att hon tycker om att äta småhundar får hon se ut såhär" så tolkar i alla fall jag det som att det har hänt tidigare. Anmäldes aldrig den händelsen eller blev det som nu, polisen skickar ett brev och lägger sen ner fallet? Polisen tyckte inte att jag skulle se det så negativt men hur sjutton ska jag se det?! Jag hade sån otrolig tur att det kom folk och hjälpte mig. Jag hade tur att hunden inte gav sig på mig. Jag hade tur som fick med mig en levande hund därifrån... Hur går det nästa gång hunden flyger på en annan hund?! Fick svaret av polisen att jag kunde ju vara lugn nu eftersom att dom flyttat. Ja, dom har flyttat... men det finns fler hundar än mina. Vilken hund ska drabbas nästa gång? Och hur slutar det hela då...? Kommer den hunden komma därifrån levande...? Kommer ägaren skadas...? Vad händer om det är ett barn som är ute med hunden som blir attackerad...?

Kort och gott kan man tolka det hela såhär: Man kan ha en hund av kampmodell, ha den lös på tomten och låta hunden attackera andra hundar. Det enda du som ägare behöver göra är att ge sjutton i att svara på polisens brev och ingenting händer. Skrämmande! Jag funderar på att kontakta media för att få uppmärksamhet på hur det går till i dagens samhälle.

Att ha hund är en möjlighet, inte en rättighet! Och jag vill inte som hundägare vara rädd på promenaderna att mina hundar ska attackeras och skadas.

Polisen jobbar inte direkt aktivt med fallet men jag ringer lite då och då och manar på dom. Fick tag i dom idag och fick svaret att dom skickat brev till hundägaren och om dom inte får svar så skulle dom åka dit och kolla upp hunden.  Så ja, vi fortsätter att vänta och mana på Polisen i hopp om attt något ska hända. 

Zelmas sår har läkt och nu är det bara hårlösa ärr som vi hoppas ska få lite päls på sig samt att pälsen runt såren som klipptes ska växa ut. 

Arkivbild

Många frågar och undrar men jag vet inte riktigt vad jag kan/ska skriva. Har själv lyckats luska reda på ägaren och man kan kort och gott skriva att h*n inte är guds bästa barn. Chansen att jag får tillbaka dom tusenlappar jag lagt ut är tyvärr väldigt liten.

Ringde polisen idag och dom sa själva att dom inte gjort så mycket i fallet vilket tyvärr inte förvånar mig. Men dom hade kollat lite snabbt och fått fram vilken "ras" det var och hunden var registrerad, dock inte i SKK då rasen inte är godkänd. Det är en hund av "kamphundsmodell" som är framavlad att driva, samt bita sig fast i en mule, kind eller hals på ett större nötkreatur och vildsvin och inte släppa oavsett hur hårt djuret kämpade eller hur skadad hunden själv blev i arbetet. Vid sidan av sitt "arbete" används den i hundkamp. "Rasen" har en mankhöjd på 50-71 cm. Läser man på om "rasen" så skriver till och med "rasklubben" att det är en vass "ras" och man bör inte ha flera hanar i samma flock...

Nåja, tillbaka till polisen. Hon hade inte hittat något tidigare fall, men hon sa att det är inte ovanligt att folk inte vågar anmäla eller tar tillbaka sin anmälan pga att dom är rädda. Men hon skulle leta vidare.

Hittar dom inget tidigare fall så kommer det här räknas som det första och då gäller i princip "en gång ingen gång" men, och det här är ett stort MEN, med tanke på att hunden visade sådan aggresivitet och att Zelma blev så skadad så kan det bli aktuellt med tex munkorg eller koppeltvång eller om vi har riktigt tur att hunden blir omhändertagen och avlivad.  Polisen skulle prata med ägaren och se vad h*n har att säga om det som hänt.

Det är vad som händer med polisanmälan. Zelma har fortfarande öppna sår och jag har fortfarande inte sovit en hel natt sedan attacken som skedde för snart 3 veckor sen...

På promenaden mötte vi två ryttare och den ena sa "Dom flyttar!" Vågade knappt tro att det var sant... tänk att dessa två ord kan betyda så mycket!

Dom som har hunden som attackerade Zelma håller i detta nu på att flytta. Dom har blivit vräkta och en bil med flyttsläp står på tomten som dom håller på och lastar. Den stora klump jag haft i magen börjar sakta, sakta försvinna. Tjohoooo     

Jag polisanmälde hundattacken samma dag som den hände, torsdag 28 mars. Dagen efter åkte vi in till polisstationen i Norrtälje med kompleterande uppgifter. Sedan har jag ringt tisdag och onsdag men ingen kan/vill svara på mina frågor. I onsdags skulle en från polisen ringa upp, men hon har inte ringt än. Den som har hand om djurärenden är eventuellt tillbaka på måndag men högen i hennes fack var tydligen hög så han jag pratade med trodde inte hon skulle hinna titta på vårat fall för än på tisdag... nästan två veckor efter attacken. 

Zelmas sår läker sakta men säkert. Jag tvättar och smörjer såren morgon och och kväll och håller kolla så det inte svullnar eller ser konstigt ut. Imorse fick hon den sista tabletten med antibiotikan och nu är det några dagar kvar med smärtstillande tabletter. 

Såren kliar fortfarande och man får hålla koll och stoppa henne från att klia dygnet runt. Jag har inte sovit en hel natt sedan attacken och är ganska slut nu. Då såren är där dom är så vill jag inte ha tröja på henne eftersom att det ena såret är på bogspetsen där tröjan/täcket ligger emot. Nu har vi haft sån tur att det varit varmt så hon har klarat sig utan täcke men i helgen ska det bli kallare så det blir bara korta promenader för henne. 

Arkivbild från maj 2012

Idag gick Zelma och jag våran första "längre" promenad sedan attacken i torsdags. Zelma har inte varit speciellt sugen på att gå promenader men idag "sa" hon tydligt att hon ville ut och gå och självklart blev det så. Promenaden som i vanliga fall tar 20 min tog idag nästan en timme. Vi gick och skruttade, gjorde lite tricks och satte oss i skogskanten och njöt av solen.  

Älskade Zelma vad jag är glad att vi har dig kvar hos oss   

Idag är första arbetsdagen efter påsken för dom flesta och så även poliser med kontorstjänst. I förmiddags ringde jag till polisens växel och bad att få prata med polisen som har hand om djurärenden men tydligen är hon ledig till måndag. Fick istället bli kopplad till polisen i Norrtälje där anmälan lämnades in eftersom att polisstationen i Hallstavik hade stängt. Fick prata med en kvinna som hade hand om alla påskens fall och hon hade inte kommit till vårat ärende än. Hade jag tur skulle hon hinna till slutet av veckan.

Nu ikväll ringde kvinnan upp och sa att hon läst igenom mitt ärende och skickat det till polisen i Hallstavik. Förklarade lite omständigheter kring ärendet och fick nannet på en annan polis i Hallsta som jag ska ringa imorgon. 

Zelma kämpar på. Såren tvättas och smörjs in morgon och kväll. Det mindre såret har börjat klia, troligen pga läkningen, och supersnabb som hon är hann hon klia lite på det idag. Rackarns Zelma. Annars är hon piggare nu och både igår och idag var hon med oss ute på baksidan i några timmar. Det blir även korta promenader.  

Nätterna är ganska jobbiga eftersom att hon gärna försöker klia på såren då. Hon sover på en bädd nedanför min säng så jag ska kunna ha koll på henne och det blir inte många timmars sömn. 

Det blir mycket sömn på dagarna

Stackars Zelma har väldigt lätt att få problem med sina öron så att ha tratt är inte speciellt bra för henne eftersom att det blir väldigt instängt i en tratt även om man borrar extra hål. 

För ett tag sedan köpte vi en halskrage på en djurbutik och det är jag väldigt tacksam för nu. Zelma har kragen större delen av dygnet och verkar trivas ganska bra med den jämfört med tratten som hon stöter i och fastnar med överallt. Nu kan hon röra sig utan problem och kommer ändå inte åt såren. Halskragen rekomenderas! Det bästa är att den är upplåsbar så när man inte användr den pyser man ut luften och den tar nästan ingen plats alls.

Jag vill påpeka att jag inte kommer lägga upp bilder här i bloggen på såren. Om jag skulle visa någon bild på något sår så kommer jag länka till bilden så man måste klicka på en länk för att se bilden, detta för att jag själv tycker att det är vidrigt att se en del bilder direkt i bloggar.