Även om jag inte bloggat om det så glömde vi det inte... 11 maj var det ett år sedan åran älskade Bea fick somna in    Usch, det gör lika ont nu som då. Älskade Bea, du fattas oss   

Nu är det en månad sedan du fick somna in, våran älskade Bea bus   Flocken håller sakta på att komma iordning igen men du fattas oss varjde, dag, varje timme, varje minut, varje sekund...  

Fick brev från försäkringsbolaget idag. Brevet började med raden  "Vi beklagar det inträffade" och brevet var personligen påskrivet av handläggaren som haft hand om "ärendet". Bea var inget ärende, hon var våran bästa vän och en familjemedlem. Saknaden gör så fruktansvärt ont!

För evigt älskad, för alltid saknad

Idag är det en vecka sen våran älskade Bea fick somna in. Hon fattas oss   Utåt försöker jag vara stark, men det är ofta tårarna rinner ner för min kind när jag tänker på henne. Det är så tomt utan henne, hon var en riktig energiknippe och den som höll igång dom andra. Nu är allt tråkigt lugnt   

  
För alltid älskad, för evigt saknad...