På en promenad i början på februari så hittade tjejerna resterna efter ett rådjur. Yäck enligt mig men mums enligt tjejerna. Zelma tog ett ben och sprang bort till skogskanten och mumsade där. Tina tog även hon ett ben som hon stolt bar med sig hem medan Hebba tyckte att det var roligare att leka med mig än att hålla på med "likdelar"

Några dagar senare gick vi samma promenad igen och tjejerna sprang dit igen. Den här gången tog Zelma kraniet och hela ryggraden och sprang till samma ställe vid skogskanten. Tina tog ett ben även denna gång som hon stolt bar hem och Hebba gick återigen med mig. Jag kopplade Zelma och hon lämnade snällt sitt "fynd" och följde med hem. Dagen efter skulle vi gå och hämta posten, Zelma fick gå lös på vägen hem och rätt vad det var hoppade hon över snövallen och gick en bit. Tänkte inte mer på det eftersom att hon brukar gå av vägen för att "pudra nosen" men när jag vände mig om var hon borta. Snön vräkte ner och det började bli mörkt. Jag ropade flera gånger men ingen Zelma. Jag gick hem och tittade eftersom att Zelma brukar springa hem om hon "kommit bort" men nej, ingen Zelma där heller. Gick tillbaka till platsen där hon försvann och pulsade i knädjupa blötsnön. På vissa ställen var det ännu djupare, pust! Efter en bra bit hittade jag henne under en gran. Hon hade sprungit till "fyndet" och burit med sig det till granen. Jätteglad och med världens "leende" tittar hon på mig, jag var inte riktigt lika glad kan jag säga...   

Några dagar senare var vi ute på framsidan på tomten där vi inte har staket. Tjejerna strosade som vanligt runt medan jag skottade snö och rätt vad det var så var Zelma borta igen. Följde återigen spåren i snön och jodå, hon stod lika glad som sist under granen med sitt fynd  

Nu har vi fått nog av Zelma och hennes "fynd" dom lockar så mycket så idag tog vi med oss en säck och hämtade resterna efter "fyndet" så nu är det kastat.  Nu hoppas vi att hon kan börja gå lös igen och sköta sig

En stolt Zelma bär "fyndet"

Idag började bokrean och även om jag inte läser så många böcker per år så gick jag förbi bokhandeln när jag var till Hallsta tidigare idag. Hittade en bok som fick följa med hem. Någon som läst den?